baraflorinda

Man slutar inte att förvånas. Jerry ropade på mej innan morronkaffet var klart, och han sat och lyssnade på radion något han inte brukar göra i vanliga fall. Ämnet var om ett nytt lyckopiller för hundar som kommit...

Dom hade forskat fram att runt 10% (kommer ej ihåg precisa procenten) lider utav tvångssyndrom, som tex konstant kliande, frenetiskt jagande utav svansen eller som Kompis besatt utav solkatter -så här långt är jag med!  
För att få bort detta så har dom kommit med ett lyckopiller som ska få dessa tvång att försvinna -här tappar jag bort mej!

Blev lite illa till mods faktiskt för det låter hemskt konstigt att kunna ge ett piller för att få bort detta. Jag säger däremot inte att det inte kommer funka för det kan det mycket möjligt göra. Men frågan jag ställer mej är hur kommer hunden att bete sej i övrigt. Ge en tvångsmässig hund ett piller som tar bort dessa tvångsritualer hur blir resten av psyket? Blir den som 'vanligt' fast utan dessa problem eller tar den bort en del av personligheten med? Blir det som många mediciner till människor att man blir neutral mot allt?

Jag tror att skulle folk börja ge sina hundar en massa piller för problem dom har med sin vänner så blir det ju så mycket enklare att gå runt problemet än att försöka lösa det. Blir det inte bara ett undvikande av detta?

Jag kan ju förstå att man kan bli tokig på vissa grejjer, som i frågan med kompis solkatter och i sällsynta fall skuggor. Det är otroligt jobbigt eftersom man ser att hunden blir frustrerad över detta och mår inte bra utav att ha detta tvångsideén. Jag tror ju att någonting fattas, i Kompis fall har jag inte kunnat lista ut vad bara men jag försöker ju ändå att hitta problemet (var mycket mindre förra året så vi ska se om det är på väg att försvinna i år). Jag är säker på att han blev förstörd när jag lät mina kompisar leka med en laserpenna en kväll för några år sedan, räckte med en kväll och det blev en besatthet. REKOMENDERAR VERKLIGEN INTE ATT BÖRJA  LEKA MED LASERPENNOR OCH HUNDAR! Man mår riktigt dåligt när man ser konsekvenserna utav det.
Frågan är dock om han inte blivit besatt utav detta, kanske han skulle få men utav något annat? Jag levde ju ett väldigt destruktivt liv och det är klart att det resulterar på djurens beteenden!

Åter till frågan.

Värsta scenariot jag ser framför mej är en mycket dålig lösning på jobbiga problem, som skulle behövas en hel del aktivering och träning för att bli av med, men istället dämpar man ned hunden med ett piller och blir väldigt bekväm av sej och hunden mår fortfarande dåligt utav det bristande intresset av aktivering.

Jag har absolut inte alla fakta angående detta men det var en fråga som jag tycker är värd att tas upp.

Jag har börjat kollat på nyhetsmorgon på 4:an, från start till slut, sedan kommer 'Efter 10' med malou och där kan det vara rätt så intressanta saker som hon tar upp faktiskt. För någon dag sedan handlade det om trofasta hundar och sorg efter våra bästa vänner. Var en representant från SKK, en veterinär och Ulrika Ek från hundstallet (vad jag har sett med henne från förut med, så gillar jag henne skarpt). Veterinären berättade att från början så försökte han ''rädda' hundar som kom in för avlivning och var helt friska men insåg att han inte kan hjälpa alla fyrbenta som hade fått en tid satt. Hemskt att avliva friska djur som skulle kunna funka i ett annat hem. Fast! det låter hemskt, men jag kan dock förstå tanken vissa har som har 'problemhundar' och är rädd för att den ska hamna i ett hem som inte klarar av den och slussas vidare och blir ett omplaceringsobjekt, det finns ju alldeless för många sådana fall. Bara kolla på våran Foxy som placerades ut i ett par hem och lämnades tillbaka från alla tills hon kom hem till oss. Ofta får man hem en otroligt stressad hund som går på helspänn och kräver så mycket mer än vad som hade behövts. Tog ju mer än ett halvår innan Foxy kunde ligga i ett rum utan att vi var där och slappna av, och från början var hon en pain in the ass att lämna själv då hon skällde/ylade och jag var tvungen att bli arg åp henne för att få henne att sluta vilket hon absolut inte behövde just då. Och ofta blir det välla så omplaceringshunden är uppe i varv och allmänt jobbig och nya ägaren blir irriterad och arg på hunden fast det är det sista som behövs och hunden blir mer orolig.

Jag brukar kliva upp med Jerry på morronen och ta en kopp kaffe med honom innan han sticker till sin kurs, eller sen i tisdags sitt jobb =) snöskottare på tak, slitjobb men pengar, och det behövs ju här!

jag och hundarna myser efter promenad och mat

Det är jobbigt att bo i samma hus där det finns en löptik och en okastrerad hane! Foxy är påväg in i höglöpet och försöker locka iväg Kompis till rum som inte jag finns i, Kompis blir ju naturligtvist jätte glad och uppvaktar henne extra mycket. Sen när man säger åt Kompis att stanna så blänger Foxy surt på mej lägger sej i en tio min och glor fortfarande på mej och sen går upp o lägger sej i sovrummet.

Annars på promenaderna ute så är det fortfarande lugnt förutom att jag tror att Kompis verkligen äter upp Foxys pink just nu, så himla mysiga hundar hehe..

Kompis brukar ju få gå lös på promenaderna och Foxy går fint i koppel (vågar inte ha Foxy lös då hon sticker efter vilt, och det finns det ju gott om här). Kompis har nu fattat att man absolut inte får gå före matte och går han över gränsen räcker det med atyt man knäpper med fingrarna. Idag har jag satt lite mer krav på honom när han väl har fattat det andra så nu får han inte vandra fram o tillbaka över vägen kant till kant utan en sida gäller och gud vad han suckar åt mej haha

Han har ju sina stilar

kolla in hängmagen haha