baraflorinda

Jag var på mitt dåvarande jobb och mamma och Carina kom förbi. Vilket dom inte brukade göra en söndag morron. Sen så kommer jag inte ihåg så mycket mer, jag vet att mamma sa att pappa var död och jag bröt ihop, dom ledde mej visst till bilen som åkte hem mot stan igen sen satt jag ihopkrupen på köksgolvet mot en vägg och grät i nån timme. Det var nog den värsta dagen jag har haft i hela mitt liv.
 Jag tappade allt efter den dagen kom efter i skolan så pass mycket så jag skippade att gå dit oftast, började hitta saker som förde mej bort från verkligeheten. Idag är det första gången jag har upplevt den här dagen utan droger och det är jobbigt, annars har jag alltid varit så väck på just den här dagen så att jag aldrig kommit ihåg vad jag igentligen gjort. Visserligen har jag försökt haft fullt upp hela dagen men det hann fram till mej iaf.
Jag saknar honom nå enormt! Finare människa är svår att hitta, aldrig sett honom arg eller hört honom säga elaka saker åt någon. Han är min ängel som jag brukar prata med ibland.
Saknaden efter någon som man inte fick säga hej då till riktigt går inte att beskriva och jag tror att bara dom som själv har mist någon förälder kan förstå hur ont det igentligen gör innuti en.
Min älskade pappa, och nej han var inte felfri, men han är min pappa och finns alltid i mitt hjärta i det största utrymmet