Min mormor är saknad

Det var väntat, men det känns ju fortfarande hårt att få beskedet om att mormor gått bort. Idag gick hon över till min gammelmormor och gammelmorfar och pappa hälsar säkert henne välkommen med! Nu slipper hon denna världs helvetes kval.
Det var det enda rätta som kunde ha hänt när det gällde min mormor, för kvar av hennes eviga ungdomlighet och renlighet -både när det gällde henne själv och hemmet, fanns det inget kvar av henne på sista åren. Hade hon vetat att hon skulle få bo på ett hem skulle hon nog skrika rakt ut, men så mycket fanns inte kvar av mormor när hon fick flytta dit.
Mormor har alltid varit den som har varit lite kon stig men alltid berättat hur fina hon tyckte hennes barnbarn var. Hon försökte så gott hon kunde och jag är idag väldigt glad över att just hon var min mormor!

Det har kännts tungt att inte jag har kunnat varit med mamma och moster som suttit och vakat över henne dom hära dagarna.

Som sagt hon är oss saknad men kommer alltid att finnas här med oss. Nu har hon det bra och har inte ont!

Vila i frid våran dampkatt

Tyson fick somna in igår. Vi hittade honom med ett halvt bakben, skinnflådd över låret och söndertrasad svans här utanför på kvällen. Det var det värsta jag har sett med egna ögon gällande sår/skador. Ett under att han kom haltandes fram när jag ropade på han och svarade tebax.
Fattade inte hur omfattande skadan var först men insåg ganska snabbt när jag tog in han i ljuset och kollade snabbt.
Allt gick så snabbt jag stod o höll tyson i famnen här i köket och jerry och hans pappa sprang runt känns som att jag stod still i tiden och dom bara susade förbi, som i film ni vet. skum känsla.
in i bilen fick inte tag i nån jägare så av till djursjukhuset, han gjorde på sej på vägen dit och stanken av kött var överväldigande, kändes som att dom där tre milen in till jönköping tog evigheter.
Väl framme så räckte det för veterinären med en snabbkoll så sa hon på en gång att det var för stora skador bara att ta bort han var det bästa.

Kommer att kännas tomt här hemma nu, eftersom Tyson tog enormt stor plats för att vara så liten. Han var överallt, dampade på allt han kunde hitta, slet sönder tidningar med munnen, förstörde alla blommor han kunde hitta inne och var alltid mitt i smeten så man nästan trampade på han varje steg man tog. Otroligt tillgiven och mjuk katt annars, vi klickade redan första kvällen jag tog hem han och aldrig träffat en katt med sån stor personlighet (förutom Arjas ena katt Pysen). Han kurrade så fort man pratade med honom, man kunde peta på han sen gick han runt fötterna och spann för fulla muggar.  En katt som pratade mer och mer med oss och tyckte det var jätte roligt att få komma utanför dörren här på landet, flygande löv att jaga och dofter att sniffa på och snöbollar att jaga som Jerry kastade åt han haha.

Han hade ett väligt speciellt utseende, snipig och smal i ansiktet men huvudet var normal bondkattsstorlek, kroppen var superlång och tanig.

Våran mr Bajson, som gick runt och fes mördarfisar, han var en katt på miljonen! Inte ofta man träffar på sånna speciella katter. Det är som Jerry brukar säga ''Tyosn är ingen katt är ju en hund''


20030209 - R.I.P - PAPPA

Jag var på mitt dåvarande jobb och mamma och Carina kom förbi. Vilket dom inte brukade göra en söndag morron. Sen så kommer jag inte ihåg så mycket mer, jag vet att mamma sa att pappa var död och jag bröt ihop, dom ledde mej visst till bilen som åkte hem mot stan igen sen satt jag ihopkrupen på köksgolvet mot en vägg och grät i nån timme. Det var nog den värsta dagen jag har haft i hela mitt liv.
 Jag tappade allt efter den dagen kom efter i skolan så pass mycket så jag skippade att gå dit oftast, började hitta saker som förde mej bort från verkligeheten. Idag är det första gången jag har upplevt den här dagen utan droger och det är jobbigt, annars har jag alltid varit så väck på just den här dagen så att jag aldrig kommit ihåg vad jag igentligen gjort. Visserligen har jag försökt haft fullt upp hela dagen men det hann fram till mej iaf.
Jag saknar honom nå enormt! Finare människa är svår att hitta, aldrig sett honom arg eller hört honom säga elaka saker åt någon. Han är min ängel som jag brukar prata med ibland.
Saknaden efter någon som man inte fick säga hej då till riktigt går inte att beskriva och jag tror att bara dom som själv har mist någon förälder kan förstå hur ont det igentligen gör innuti en.
Min älskade pappa, och nej han var inte felfri, men han är min pappa och finns alltid i mitt hjärta i det största utrymmet

RSS 2.0